29
Apr 12

Sunday with Nina – Min kryddiga smoothie

Det hela började med Jane Fonda åratal sedan. Å r a t a l  sedan. Jag har för mig att jag läste ett recept på smoothies i hennes bok och sedan dess har smoothies varit en ständigt återkommande god vän i mitt liv. Ja, jag Jane Fonda:de. Och ja, jag gjorde det i dessa moderna tights. Och benvärmare. Det var ju snyggt. Då. Det enda jag hållit kvar vid är dock smoothies.

Jag började göra smoothies genom att följa recept. Numera gör jag det med vad jag har hemma och på mitt sätt.

En inspiration för mina smoothies är Cayenne Cooler som jag upptäckte på Spa Samui i Koh Samui, Thailand. Lime, ingefära och cayenne (blandat med vatten?). Härlig dryck!

Ursprungligen brukade jag ta flytande vitaminer varje morgon och eftersom jag tyckte att det smakade vedervärdigt hällde jag det i min smoothie. För att kamoflera smaken. Det hade dock som resultat att smoothien smakade lite ”kryddigt”. Och det var ju jättegott. Så när jag slutade med vitaminerna började jag krydda min smoothie med cayennepulver istället.

Ingefäran åker också med i bara farten, bara för att det är så gott och lite starkt. Och nyttigt!

Jag är inte riktigt säker på varifrån jag fick idén med att använda sojamjölk istället för vanlig mjölk/yoghurt som vi vanligtvis använder när vi gör smoothie. Det kan ha varit Asien. När jag har rest i Asien är man ju nästan aldrig ens i kontakt med mjölkprodukter. Min mage verkar tacka mig för det så en dag beslutade jag mig för att byta ut mjölkprodukterna i smoothien till sojamjölk. Jag har inte ångrat mig. Inte min mage heller.

Märk väl att när jag är hemma kan jag inte motstå mjölkprodukter så när jag har semester, har hela mitt system semester.

Min kryddiga Smoothie (2 personer)

1 banan, hacka
1 apelsin, skala den med en kniv – det behöver ju inte vara snyggt gjort, hacka
½ dl frysta, eller färska, bär av något slag (jag gillar hallon bäst). Ta de bär du föredrar, eller har hemma.
½ – 1 msk riven ingefära (ju mer desto bättre tycker jag)
4-6 isbitar (eller krossad is om du har det i din kylskåpsdörr)
1-2 msk psylliumfrö (Anna-du-är-vad-du-äter-Skipper rekommenderar det för att man ska ha mättnadskänsla längre. Det funkar!)
1 kryddmått cayennepeppar, eller mer om du gillar det kryddiga (det gör jag!)
2 dl sojamjölk (eller så mycket som du tycker för att det ska bli den konstistens du gillar)

Mixa i din mixer tills du har den konsistens du vill.

Du kan ha i vilka frukter du vill. Men basen bör vara banan, apelsin och någon sorts bär (blåbär och jordgubbar är också jättegott). Tänk på att om du har i mango eller papaya blir konsistensen tjockare så du behöver kompensera med sojamjölken ganska rejält.

Om det skulle vara så att du vill ha en macka till (det vill jag oftast), kan du med fördel hårdrosta en skiva danskt rågbröd (knaprigt och gott), bre lite jordnötsmör på och salta. Av någon anledning använder jag osaltat jordnötsmöt som jag sedan saltar själv på. Maldoon Salt är gott.

OK, jag inser att det här är kanske inte den mest hälsosamma frukosten/mellanmålet. Men jag äter ju en hel del annorlunda så varför inte det här?! Men man får tänka på att frukt/bär har ju vitaminer i sig, ingefära har antioxidanter (är det inte så?) och jordnötssmör har protein (det hävdar i alla fall amerikanska mödrar för att försvara deras barns intag av peanutbutter-jelly-sandwiches). Så det blir ju en ganska heltäckande måltid eller hur? Kanske inte, men det är inte så illa och det är väldigt gott.

God Morgon!

Write a comment
18
Mar 12

Ninasöndag – Thailändskt te.

Det är dags att slå ett slag för god Thailändsk dryck. Nej, det är inte öl.
Det är Thai ice tea with milk (Chai Yen på thailändska). Det står vagnar uppställda lite varstans där de kokar sitt thailändska te. Jättestarkt. Vi talar alltså om brygga te i timmar typ.

När man beställer sitt Chai Yen börjar de med att ta ett glas där de häller i kondenserad mjölk. I med en tesked socker (skulle man nog kunna skippa egentligen) och en tesked (here’s the funny one) Coffee Creamer. I know, I know it sounds weird, but I have found these taste the best. Det här rör de ihop i ett litet glas. Alldeles hett.

Sedan tar de och fyller ett glas (papp- eller plastmugg) eller en plastpåse med krossad is. Hela glaset/koppen/plastmuggen/plastpåsen. Fullt med is. Häller sedan upp hopkoket från det lilla glaset i det stora glaset/pappmuggen/plastmuggen eller plastpåsen (och då smälter självfallet en del av isen). Detta underverk dekoreras sedan med sprinkles av mjölk från en burk, eller ja, inte riktigt sprinkles – några matskedar snarare kanske. Burken har tre hål. Nästan alla som serverar detta har typ tre hål i sin mjölkburk. Märkligt!

Är de riktigt snälla mot dig ger de dig en s k sleeve så att du kan bära drycken utan att frysa om fingrarna!

My Goodness vad gott det här är!

Write a comment
11
Dec 11

Sunday with Nina

 

Va? Ska du inte ha VIN? Frågar mina kollegor vid julbordet. Ska du verkligen inte ha VIN? Öl då? Ta öl? Inte ÖL heller? Va, ska du verkligen inte ha ÖL? Snaps då? Här, ta en snaps. Ska du verkligen inte ha snaps HELLER?

Åtta ansikten tittar besviket och nästan lite förtvivlat på mig i dunklet i restaurangen. Jag känner att jag nästan vrider mig av obekvämhet.

Slutet av året och julen närmar sig med stormsteg. Julfest som stavas julbord. Kollegorna menar ju så väl, men det blir så fel. Inte julbordet. Det går väl an. Inte för att jag är speciellt traditionell när det gäller julmat (heller). Skulle egentligen njuta mer av ett smörgåsbord av rätter från hela världen, men det är väl bara jag verkar det som. Så, OK, jag följer med och äter julbord.

Va? Ska du ta POTATIS? Varför tar du potatis? Ta det som är DYRT säger de och lassar upp det som de tycker är dyrt. Vad det nu är. Allt i fiskväg verkar det som.

Jag tar några potatisar och lägger upp lite fint på tallriken. De dansar runt lite innan de lägger sig till ro bredvid senapssillen, klicken med gräddfil, hackad rödlök, ägghalva och röd kaviar. Se där, jag äter ju inte BARA potatis. Men ni som känner mig nu vet ju att jag faktiskt inte kan koka potatis. Och just därför är det ju så gott med nykokta små potatisar som smälter på tungan. Typ. Jättegott tycker i alla fall jag.

Julskinkan står jag över. Har kommit på att jag gillar kalkon bättre. Inte för att skinka är skinka. Jag äter alla sorters kött, men jag gillar Rudy’s stuffed turkey.

Continue reading →

Write a comment
4
Dec 11

Sunday with Nina

 

Många av oss samlar på saker. En del samlar på kapsyler. Andra på tändsticksaskar (det gjorde min farfar i alla fall) eller något annat. Jag samlar på tandkräm. Men inte här hemma. När jag reser köper jag alltid en, eller några, tandkrämstuber.

I Thailand har jag en favorit. Från Sri Lanka en annan. Den från Sri Lanka är lite speciell. Den ser inte klok ut egentligen, alldeles brun är den. I innehållsförteckningen står det så här: Aralu, Velmee, Sathsanda, Pilamul, Cloves, Pepper, Munnamal Pothu, Cinnamon oil and Goraka. Vad det betyder vet jag faktiskt inte. Och Google Translate talar inte om det för mig heller. Jag hittar inte Sinhalese där (om det ens är det språket det är på).

Men det här är den i särklass bästa tandkräm jag någonsin har använt. Man känner sig superfräsch. Det varar länge. Och så är det lite sting i den. Kanske är det pepparn som gör det, inte vet jag. Men min nuvarande storfavorit är det i alla fall.

Om man inte vill ha peppar i sin tandkräm kan man med fördel laga lite pasta och sen ha i grovkrossad peppar.
By the way…

Pasta med krossad svartpeppar

Koka pastan (läs på förpackningen – tiden beror på vilken pasta du väljer).

Under tiden pastan kokar sauterar du lök och vitlök i smör. Löken skall vara mjuk men inte för mjuk, det ska finnas lite tuggmotstånd (kan man sautera lök så det blir al dente?). I en skål blandar du crème fraiche och krossad peppar. Blanda i ganska mycket krossad svartpeppar (har du en pepparkvarn där du kan välja hur grovmalet du vill ha pepparn är det bra – kör så grovt det går – annars blir det till att ta fram den hederliga gamla morteln).

Nu tar du av pastan från plattan och häller av vattnet. Men gör det fort så att pastan drar med sig lite vatten till serveringsskålen. Blanda i lökblandningen och créme fraichen. Ös på med riven parmesan och sist men inte minst lite persilja.

Servera bums endera för sig själv med en sallad eller lägg till något gott kött till härligheten.

 

Här är ingredienserna. Som så ofta när det gäller min matlagning, tar man så mycket man tycker passar.

Pasta
Lök
Vitlök
Crème Fraiche
Parmesan
Persilja
Krossad svartpeppar

 

Write a comment
27
Nov 11

Fusion Sunday med Nina

 

Jag är en fena på hummus. Taboulleh är jag också väldigt bra på att laga.
Och en massa andra saker som inte stavas vanligt på svenska. Men nåt jag i stort sett alltid misslyckas med så är det att koka potatis. Jag fattar inte att det ska vara så himla svårt att få till det med potatis. Endera blir de för hårda eller också överkokta så man nästan kan hälla de få bitar som orkat hålla ihop ur grytan. Därför är ju potatismos lättare att göra. Men ibland vill man ju ha vanlig kokt potatis. Hur svårt kan det vara egentligen?

Med detta i åtanke finns det ju inte någon större anledning att bjuda på ett recept som innehåller potatis, eller hur?

Och hummus är ju väldigt gott. Kanske inte till köttbullar och sånt. Men till annat. Som på en buffé av smårätter till exempel. Eller varm, nygjord hummus med lite Taboulleh och ett pitabröd att skopa upp härligheten med.

Jag var på en tillställning där man hade resonerat som så att hummus är gott som plockmat. Jag håller fullständigt med. Det är bara det att när plockmaten består av salta pinnar, oliver och hummus (inga skedar eller gafflar) blir det lite problematiskt. Hur tänkte de? Att skopa upp hummusen med de salta pinnarna var ju lite svårt. Iallafall om man tog en salt pinne i taget. Och likaså med oliverna. Skulle man slicka i sig hummusen kanske. Funderade på det ett tag men la ner det. Kände att det inte skulle se så tjusigt ut.

Salta pinnar känns lite fattigt att gå och suga på och oliver är inte jättemycket min grej så det fick vara för min del.

Continue reading →

Write a comment
20
Nov 11

Fusion Sunday med Nina


Grått och murrigt väder ute. Brrr. En bra anledning att träffa vänner på ett centralt kaffehus. Sagt och gjort.

- Kan jag hjälpa nästa, säger baristan
- Hej! Kan jag få en Caramel Latte säger jag och betalar mitt karamelliga kaffe

Sen går jag och sätter mig hos mina vänner som förvånat tittar på när jag tar upp min lilla påse med havssalt och strör en nypa över kaffeskummet som jag sen rör ner.

-Vad sysslar du med? frågar en av dem

-Vad är det för fel på socker? undrar den andra

 

Förklaring:

På Starbucks i Japan för nästan exakt ett år sedan (ja, ja man b o r d e  ju inte gå på Starbucks i Japan men så blev det iallafall) smakade jag Caramel Latte med salt – Salty Caramel Latte – första gången. Sen har jag längtat efter det i omgångar. Och i omgångar glömmer jag såklart bort att längta. Och det är ju tur.

Sen var det den där resan till USA. In på ett Starbucks för att få en liten dos Frappuccino tänkte jag (för den erbarmliga milkshakeaktiga drycken Frappino man blir serverad på Espresso House är inte [ens] en bra kopia av Frappuccino). Och vad skådar mitt norra öga: New! Salted Caramel Mocha står det på en skylt.

Min vana trogen att ändra menyer beställer jag alltså en Salted Caramel Latte istället för Mocha eftersom jag inte är speciellt förtjust i att blanda kaffe och choklad (av någon anledning gillar jag inte bär/frukt och choklad i kombination heller speciellt mycket – och jag tycker faktiskt inte att chokladdoppade jordgubbar varken är lyxigt, charmigt eller gott). Och eftersom USA är landet där man i stort sett kan beställa vad man vill på menyn, i den blandning man vill, och få ett: ”No problem” till svar så var det ju inga problem att få min Salted Caramel Latte. Sheer bliss! Det är så himla gott med den där blandningen av sött och salt på precis rätt sätt.

Sista dagen på resan tänkte jag såklart njuta av saltat kaffe igen men konstigt nog så var saltet (det ska tydligen vara havssalt) slut på båda ställen jag försökte på. Besviken resenär! Nåja, det fick bli en Frappuccino istället. Men min nya favorit är helt klart Salted Caramel Latte.

By the way
Provade en egen variant hemma. Så här gjorde jag:

Räcker till två koppar
1 dl råsocker
¾ dl + 2 msk vatten
1/2 tesked havssalt
1 dl grädde
4 shots espresso
2,5 dl skummad mjölk

Rör ihop socker och vatten i en liten gryta. Låt sockret smälta ner i vattnet (ca 4:an beroende på hur din spis beter sig). Låt det koka upp försiktigt och låt sakta koka tills det karamelliseras och blir ljusbrunt. Var försiktigt så det inte kokar för länge och blir mörkbrunt (då blir det bittert i smaken). Jag kokade i ca 5 minuter. Ta grytan från spisen. Strö i havssaltet och häll försiktigt över grädden i grytan. Rör.

Häll två shots espresso i en kopp (eller starkbryggt vanligt kaffe om du föredrar det), sedan i med skummad mjölk och toppa detta med den karamelliserade grädden. Strö över lite extra havssalt.

Om denna procedur är för jobbig rekommenderar jag att ta med lite havssalt nästa gång du går på café och helt enkelt salta ditt vanilj- eller caramelkaffe. Kom gärna tillbaka och kommentera vad du tyckte. Skulle vara kul att veta. Det kan väl inte bara vara jag som gillar saltat sött kaffe? Eller?

Write a comment
13
Nov 11

Fusion Sunday med Nina

Kaffepaus är ju högst existerande för oss. Döm om min förvåning när jag faktiskt inte fattade vad personen sa till mig. Han fick säga det flera gånger och jag stod som ett frågetecken. Efter ett tag gick det upp för mig att han skulle på tea break och skulle komma tillbaka sedan. Tea Break. Såklart. Jag är ju i teernas förlovade land. Tea Break. Silly me.

För ett tag sedan var jag på en (ja, två faktiskt men den här historien handlar om den ena) teplantager. Det var härligt att se den där vackra grönskan som breder ut sig på fält efter fält. Visserligen betyder det att man ger sig ut på en färd uppåt. Ja uppåt, där det är 15 grader istället för 30. Och när man inte har tänkt på det så fryser man när man kommer upp på de där höjderna. Och regnar det sedan dessutom när man kommer från 30 grader och sol för några timmar sedan så är det en smärre chock. Tur då att teplantagerna är breathtakingly vackra.

På teplantagerna anordnas det rundturer i tefabriken (ja, jag erkänner; även om man inte fick lov att gå omkring på teplantagens odlingar så gjorde vi ju det såklart – hur ofta får man chansen? Och ja, vi var försiktiga och gick i de gångar som fanns och skadade absolut inget – men det var tur att vi hade paraply!).

I tefabriken visar de hur tebladen torkas, och skakas, och sorteras och paketeras och allt det där. Och varje teplantage med självaktning har förstås en liten tesalong där det serveras te. Med eller utan mjölk. Väljer du att dricka utan mjölk är det gratis. Vill du ha mjölk i kostar det en försumbar slant. I anslutningen till tesalongen säljs det också plantagens förpackade te. Såklart.

Continue reading →

Write a comment
6
Nov 11

Fusion Sunday med Nina

En mycket god vän till mig var bördig från Sydafrika och bodde i Köpenhamn. Hos Felicity och Arne spenderade jag mycket tid från unga år tills 2004 då Felicity tyvärr gick bort. Hon är för evigt saknad.

Tillsammans lagade vi mycket och ofta mat. Jag glömmer aldrig när hon gav mig en liten kniv och en stor påse potatis och bad mig skala. Ha ha, jag kan absolut inte skala med kniv, speciellt inte när det ska gå fort, det är 20 kvinnor runt mig som lagar och hackar och skalar och skrattar och skämtar vilt på afrikaans (jag fattar alltså nada), och dunkar till mig och tycker att det där skämtet var väl kul (vilket skämt – du menar det på afrikaans..ha ha) (not). Jag är en rejäl svenska som varken talar eller förstår afrikaans och som skalar med en p.o.t.a.t.i.s.s.k.a.l.a.r.e. Efter den incidenten tog jag med en potatisskalare och la i kökslådan. Not without my potatisskalare.

Hur som helst, en liten sidorätt som ofta ackompanjerade rätterna var Feli’s Tomato Thing. Det är så den alltid har hetat för mig och jag har aldrig vetat något annat namn. Feli brukade bara säga åt mig; -Can you please do that tomato thing, och så fixade jag ihop den medan hon rörde i grytorna på spisen.

Så här gör man: tärna tomater i medium/small-bitar, hacka en rödlök fint: blanda. I med en klick aprikosmarmelad (vi använde självfallet den sydafrikanska i konservburk som heter KOO – finns på Malmborgs och Hemköp), lite olivolja och en skvätt vinäger: blanda ihop allt.

Krydda med Maldon Flingsalt och nymalen svartpeppar (gärna grovmalen så den nästan är krossad istället för malen). Låt den här röran stå i kylen och dra till sig smakerna under tiden du gör maten.

Så himla lätt att röra ihop och det lyfter vilken maträtt som helst.

Varsågod! Du får det här receptet alldeles gratis. Du kommer visserligen alltid att stå i tacksamhetsskuld, för alla du bjuder detta på kommer häpna och tycka att du är en sjusärdeles kock. Sänd en tacksamhetens tanke till Feli. Bless!

Write a comment
30
Okt 11

Fusion Sunday med Nina

Jag dödar jäst. Nej, inte mina gäster. Jäst. Yeast.
En gång i tiden var jag jästmästarinna (om det hade funnits något sådant pris hade jag fått det. Bombis. – visserligen har jag fått en hel massa priser i mina dagar, men det har varit för reklam och det kan man ju inte baka med).

Min mormor lärde mig när jag var ganska liten att sticka ner fingret i mjölk/smörblandningen och känna av rätt tillfälle att tillsätta det till jästen. Men somewhere along the line hände nåt, för en sisådär 6-7 år sedan tog kunskapen slut. Vips så var den borta. Gone with the wind. Det var stört omöjligt att lyckas med jäst. Det har blivit en hel del platta och hårda kanelbullar och lussekatter (lussekatter saknar jag mer än kanelisar – I love saffran (och koriander, men det hör hemma i någon annan historia).

Men så en dag snubblade jag över ett recept på s k Monkey Bread. Ingen aning vad namnet kommer sig av men i receptet stod det att man skulle 1/ använda sig av termometer (vilket jag i och för sig har fattat – men det blir ju ingen sport då – och dessutom kan jag ju inte sänka mig så lågt (jag jästmästarinnan). I sanningens namn får jag erkänna att jag faktiskt försökt med termometer men lyckats att misslyckas ändå. Men säg det inte till nån som Laserturken så talande uttryckte till Tv-reportern.

Nummer två/ täck bunken med plastfolie och sätt in den i en ugn som står på eftervärme.

Hah. Since then är jag jästmästarinna igen. Om man nu kan bli det när man fuskar. Räknas det som doping, tro?

By the way...
Här är receptet på Monkey Bread. Men det är på engelska. Det går väl bra?

Continue reading →

Write a comment
23
Okt 11

Fusion Sunday med Nina

High tea. Eller i alla fall five o’clock tea med scones och clotted cream och sylt tyckte jag skulle passa bra en dag runt 17.00-tiden. Sagt och gjort. Nu skulle jag njuta. Satte mig i de koloniala stolarna på den koloniala terrassen på det koloniala hotellet och beställde det goda.

Jag fick vänta en stund men det var helt Ok för det var en varm eftermiddagsbris och jag satt där i mitt koloniala lilla paradis. Och sen kommer den jättegulliga servitören och ger mig te. Häller upp. Häller i lite mjölk. Och går sin väg.

Sedan kommer nästa jättegulliga servitör med scones. Och sylt. Så jag ber lite kolonialt vänligt sådär, om clotted cream. Och han fattar såklart inte vad jag pratar om. Så jag förklarar att clotted cream är nästan som smör men det är inte smör (jag gillar visserligen smör men kanske clotted cream passar bättre till klassiska koloniala scones och ”High Tea”?). Och sen fortsätter jag och ber om varma scones. Istället för kalla.

Och den nya gulliga servitören går iväg och ska värma mina scones. Kommer tillbaka med fyra likaledes kalla scones. Så nu har jag alltså kallt te (väntetiden!) och fyra kalla scones. Och smör istället för clotted cream.

Och sylt.

Skam den som ger sig tänkte jag. Jag har ju faktiskt smakat nybakade scones här. Flera gånger till och med – även om det var förra året – och de var ljuvliga (scones är ju ljuvliga när de kommer ur ugnen, några timmar sedan kan man mest slåss med dem tycker jag).

Continue reading →

Write a comment
← Older Entries