Tre vänner. I Beijing. På jakt efter rejält kaffe. Espresso för att vara mer exakt.
Det som var lättast att få tag på var ju blaskigt kaffe (t o m americano är mindre blaskigt!) eller grönt kinesiskt te.
Jag gillar grönt kinesiskt te, speciellt de där små jasmin”bollarna” som man kan hälla vatten på hur länge som helst och dricka hur mycket som helst från samma jasmin”bollar”. Ja ja, min vana trogen överdriver jag lite. Inte hur mycket vatten som helst, men i alla fall väldigt mycket. Kaffet. Just det, det var ju kaffet jag skulle berätta om.
Vi spekulerade i om vi skulle hyra cyklar och cykla på upptäcktsfärd bland hutongerna men kaffet vann. Vi skulle börja med kaffet. Efter mycket om och men (jag passade på att få håret tvättat och fönat i en salong vi passerade under vår jakt: det var om:et) (och vi hann med att titta i lite affärer och t o m handla lite också: det var men:et) fann vi ett litet kafé.
Glada i hågen beställde vi tre stycken espresso. Double shot. Sedan satte vi oss ner vid bordet och väntade.
Och blev sedan serverade sex små söta espressokoppar med kaffe. Två var alltså. Det var ju så rätt fast det var aningens…annorlunda.
Annorlunda är också mitt favoritpajskal. I det använder man både keso och grovt mjöl. Lite mer krispigt än vanliga pajskal och lite nyttigare inbillar jag mig.
Continue reading →